onsdag 27 februari 2008

Bra svensk tv

Svenska Dagbladet redovisar idag en undersökning som visar att det mest visas utländska program på svensk tv. 58 % av utbudet i de svenska kanalerna består till exempel av engelskspråkiga program. Så för att bidra till en förbättring av de svenska siffrorna tänkte jag idag, i sann konsumentanda, tipsa om fem riktigt bra svenska program.

1. Papas Kappsäck, torsdagar 20.00 på SVT2
Den kunnige, sympatiske och ständigt oklanderligt klädde (till och med i sjuttioelva graders värme) Papa Dee guidar oss genom världens alla musikaliska hörn. Och jammar loss med legenderna han träffar på vägen.

2. Plus, måndagar 21.00 på SVT1
Sverker måste ju bara hamna i toppskiktet på en sån här lista. Övriga kommentarer överflödiga.

3. Wolodarski, söndagar (udda veckor) 21.00 på TV8
En av Sveriges vassaste hjärnor, med en av Sveriges vassaste pennor. Überbegåvade DN-journalisten Peter Wolodarski har även sitt eget tv-program.

4. Bolibompa, dagligen 18.00 på SVT1
Skaffa ett barn, och du kommer också älska det här programmet. Oavsett om du ser på det eller inte.

5. Vad är en människa?, onsdagar 22.00 på Kunskapskanalen
Fredrik Lindström är alltid Fredrik Linström, det vill säga alltid sevärd. Här är hans nya samtalsserie på Kunskapskanalen.

Joker: Idol, fredagar 20.00 (snart) på TV4
Det här är en chansning, men nyheten om att den sanslöst distanslösa juryn (som inte hade en enda intressant medlem efter att Clabbe slutade) byts ut mot ett nytt team bestående av Anders Bagge, Laila Bagge och Andreas Carlsson gör att jag är hoppfull inför den kommande säsongen. Och programformatet är ju faktiskt ganska fängslande.

Slutligen utfärdas en varning för Dubbat, onsdagar 21.30 på SVT1. Maken till hjärndöd och urvattnad ursäkt till underhållning har sällan skådats, inte ens på TV3.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

söndag 24 februari 2008

Bristande serviceanda på Nordic Light Hotel

Häromdagen skulle några av mina bekanta unna sig en hotellfrukost på Nordic Light Hotel. Visst var det dyrt, 150 spänn per person (180 på vardagar), men ibland vill man ju lyxa till sin lördagsmorgon en aning.

Frukosten var bra och allt var frid och fröjd - tills notan kom in. På den stod att priset var 180 kr per person, trots att detta var en lördag. Då sällskapet påpekade att det på hotellets hemsida klart och tydligt stått 150 kronor, suckade servitrisen ljudligt och gick bort för att höra med köket. Hon kom strax tillbaka och förklarade att det bara gällde för de som bodde på hotellet, inte för andra besökare. (Ingår inte frukost i hotellnätter nuförtiden?!) Mina vänner stod hur som helst på sig och påpekade, mycket riktigt, att detta inte framgick någonstans på hemsidan. Servitrisen svarade med ännu en ljudlig suck och sa att "i så fall får ni diskutera saken med receptionen". Låt kunden göra jobbet, typ.

Personalen i receptionen vidhöll att hotellet tillämpade olika prissättningar mellan hotellgäster och andra besökare, men efter en titt på hemsidan kunde de konstatera att det faktiskt inte stod någonstans. Så efter viss diskussion gick de med på att nöja sig med de 150 kronorna som hemsidan faktiskt säger att det ska kosta.

Vid det laget hade en liten kö av flera personer samlats vid receptionen, varpå diskussioner om varför just de hade tvingats betala 180 kronor uppstod. Mina vänner lämnade hotellet, och vem vet hur många som krävde 30 spänn tillbaka?

Denna lilla historia leder mig naturligt till den (tämligen retoriska) frågan: hade det inte varit enklare att skippa den där nedlåtande sucken och bara ge kunderna det pris som hotellgästerna får, som dessutom står angivet på hemsidan? Hur viktiga var dessa 30 kronor, i jämförelse med den badwill för Nordic Light Hotel som denna lilla episod uppenbarligen resulterade i?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 23 februari 2008

Varning för DVDarena

Härmed utfärdas en varning för nätbutiken DVDarena (DVD-Arena? DVD Arena?). Jag beställde för en tid sedan en film på nämnda webbshop, och betalade filmen direkt. Leveranstiden uppgavs till 1-5 dagar. Nu har det gått 38 dagar, och jag har fortfarande inte sett röken av filmen.

Vid fyra tillfällen har jag kontaktat företaget, och den enda responsen jag fått var vid det tredje försöket (efter 33 dagar). Då svarade en viss "Rune" att han varit bortrest och "butiken borde varit stängd". Jag bad då om en ny leveranstid, alternativt pengarna tillbaka - men ingenting har hänt än så länge.

Såvida ni inte känner ett trängande behov av att skänka era pengar till "Rune" så föreslår jag att ni köper era dvd-filmer på annat håll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 21 februari 2008

Vägverket på ruinens brant?

Jag har tidigare skrivit om Vägverkets metoder för att driva in sina hutlösa förseningsavgifter, men den gången handlade det om bilskatten. Jag har ännu inte berört deras indrivning av trängselskatten, något som jag antar att många fler av oss (åtminstone vi Stockholmare) kommit i kontakt med.

Nåväl, för några veckor sedan fick jag en ny faktura från Vägverket, denna gång för en missad trängselskatt. Eftersom jag betalar trängselskatten via autogiro håller jag inte så noga koll på mina passager genom vägtullarna, och denna gång hade autogirokontot råkat vara tomt när de trettio kronorna skulle dras. Och precis som vanligt när det gäller vägverket får man plötsligt - helt utan varning eller påminnelse - en faktura på det missade beloppet plus en saftig straffavgift. I detta vall var fakturan på 100 kr, och då handlade det om en trängselskatt på 30 kronor, plus en tilläggsavgift på 70 kronor. 233 % straffränta, vad sägs om det?

Och det blir bättre: på fakturan stod det att man, "för att undvika en tilläggsavgift på 200 kronor" skulle betala beloppet inom ett visst datum. Så om jag skulle vänta några veckor till med betalningen skulle min skuld på 30 kronor alltså ha växt till 300 spänn. Tusen procents straffränta, wow!

Men idag när jag läste DN:s intressanta artiklar om trängselskatten (Dyra avtal äter upp vinsten och Ren förlust att driva in en tia i skatt) började det plötsligt klarna. Vägverket kanske står på ruinens brant? Måhända är de helt enkelt tvungna att satsa på riktigt feta straffavgifter för att finansiera sin verksamhet? Vad ska man annars tro efter att på kort tid upplevt två (dessvärre lyckade) utpressningsförsök från myndigheten.

Med ett sånt svindyrt tekniskt system som detta uppenbarligen handlar om så kan man tycka att det borde ingå något slags påminnelsefunktion för obetalda trängselavgifter. Vägverkets beställarorganisation verkar förvisso inte vara de vassaste knivarna i lådan, men de kanske kan prova att fråga IBM om de hört talas om e-postaviseringar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 18 februari 2008

Boxers bindningstider

För ungefär fyra år sen skaffade jag digital-tv från Boxer. Bindningstiden var då 24 månader. När jag nu tänkte ta steget över till Telias digital-tv via bredband (mer om detta kommer förmodligen senare) så ringde jag Boxer för att säga upp avtalet. Eftersom bindningstiden för länge sedan gått ut räknade jag med att jag skulle kunna säga upp mitt abonnemang ganska omgående, eller åtminstone inom en månad.

Men nej. I Boxers värld innebär tydligen "ingen bindningstid" tre månader plus de dagar som återstår av innevarande månad. För min del blir jag alltså inte av med Boxer förrän den 31 maj. 103 dagar från det att jag sa upp avtalet.

Men det bästa var nog ändå deras motivering till den långa uppsägningstiden. För när jag försiktigt ifrågasatte den långa uppsägningstiden så fick jag veta att förr så övergick minsann deras bundna avtal automatiskt till tolv nya bindningsmånader när de första passerat. Och nu var det bara tre månader, så det var ju mycket bättre!

Javisst. Och man kan inte kritisera dagens Kina, för det var ju mycket värre på Mao Zedongs tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 15 februari 2008

Dells lockpriser

För ett par år sedan var jag på jakt efter en billig laptop. Av en slump råkade jag då få syn på en annons från Dell, där de gjorde reklam för bl.a. bärbara datorer till låga priser. Jag gick genast in på deras hemsida och klickade runt en stund, i jakt på den billiga dator jag sett reklam för. Eftersom jag inte hittade den någonstans, åtminstone inte till det pris som angivits i annonsen, började jag systematiskt scanna av alla produktsidor på webbplatsen. Men nej, den billigaste datorn låg på en prisnivå som överskred annonsens med åtminstone en tusenlapp.

Irriterad som jag var började jag leta efter en mail-adress till kundtjänsten, så att jag kunde maila och fråga var jag kunde hitta den dator jag letade efter, till det pris som stod i tidningen. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag länkades hit och dit, och mest till de sedvanliga "FAQ"-avdelningarna som aldrig ger svar på de frågor man har. Men ingenstans fanns någon mail-adress.

Smaka på den – ett företag som endast säljer sina produkter över webben, men som inte ger kunden möjlighet att kontakta dem via mail!

När jag skulle prova att ringa istället så var det också förgäves, klockan var nämligen över 16.00 på en vardag, och det var tydligen för sent. Efter ytterligare en kvarts surfande lyckades jag i alla fall hitta nåt slags kontaktformulär som jag använde för att ställa min fråga. Men tydligen ledde inte detta till den svenska kundtjänsten, för någon vecka (!) senare fick jag svaret (på engelska) att de inte förstod vad jag skrev. Jag översatte då min fråga till engelska, och fick svaret att de inte kunde svara för innehållet på den svenska hemsidan. Hur är det de brukar säga – "Dell – easy as hell"? Ja, eller hur.

Jag hade nästan glömt bort denna episod när jag häromdagen, 2-3 år senare, fick syn på en ny helsidesannons från Dell i Dagens Nyheter. Denna gång var jag intresserad av en stationär datorer. "Stationära från 1.790:-" stod det. Visserligen plus moms, men ändå. What the Dell, tänkte jag och knappade in deras www-adress för att ge dem en ny chans.

Kollade först runt lite lätt på första sidan. Hittade ingenting. Kollade under rubriken "visa alla stationära". Inget. Testade "Se alla specialerbjudanden". Nope. Efter noggrant letande kunde jag konstatera att den absolut billigaste stationära datorn gick på 2.290:- plus moms.

Än en gång har Dell lurat in mig på sin hemsida med hjälp av falska lockpriser, och än en gång har de fått mig att ödsla dyrbar tid på att förgäves leta – först efter produkten, sen efter kontaktmöjligheter. Men nu blir det i alla fall inte nån mer gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 14 februari 2008

Bloggkartan.se

Det här har inte så mycket med mitt liv som konsument att göra, men jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se.

Man måste nämligen lägga in den där länken för att synas på Bloggkartan. Så var det gjort.


onsdag 13 februari 2008

Vägverkets indrivningsverksamhet

I slutet av 2007 var jag bortrest i fyra veckor. När jag kom hem i början på januari hade jag fått en faktura på avgiften för fordonsskatten, med förfallodatum den 2 januari. Jag betalade denna omgående via min internetbank, samma dag som jag kom hem - vilket råkade vara en fredag, den 4 januari. Detta innebar att betalningen registrerades på måndagen den 7 januari – endast 3 bankdagar efter förfallodatum.

Trots den försumbara förseningen, och trots att betalningen gjordes endast 27 dagar efter att fakturan först landat i vår brevlåda, så fick vi kort därefter en faktura på dröjsmålsavgift om 100 kr. Ingen påminnelse, ingen varning – bara ett krav på hundra spänn extra direkt. Och det var inte så att de saknade min inbetalning, för den hade de registrerats. Men tydligen tyckte de att jag måste få ett straff för de där extra två dagarna jag väntade. Jag överklagade förstås, men fick ett extremt torrt och juridiskt formulerat svar som avböjde min begäran.

Kära Vägverket! Jag vet att ni är en statlig myndighet helt utan konkurrens och därmed inte ens behöver fundera över innebörden i begrepp som "tillmötesgående" eller "kundnöjdhet". Men de flesta företag, som till skillnad från er faktiskt är måna om sina kundrelationer, skickar ut sina fakturor minst 30 dagar före förfallodagen. Dessutom brukar en försening på 2-3 dagar så gott som aldrig resultera i någon förseningsavgift. Särskilt inte utan förvarning, och särskilt inte om betalningen faktiskt gjorts inom 30 dagar.

Den allmänna inställningen till statliga myndigheter är väl inte den allra bästa hos det svenska folket, och man kan konstatera att ni knappast bidrar till att förbättra den. Jag undrar om era uppdragsgivare i riksdag och regering tycker att ni gör ett bra jobb i ert bemötande av deras uppdragsgivare, det vill säga oss medborgare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 12 februari 2008

Jag konsumerar, alltså är jag

Jag konsumerar, alltså är jag - en kund. Och eftersom kunden alltid - i någon mån - har rätt, så är mina synpunkter som konsument ganska viktiga för företagen. Och - kanske ännu mer - viktiga för andra (potentiella) konsumenter.

Därför har jag startat den här bloggen, Konsument-Kent, för att ventilera mina åsikter som konsument. Jag vill väl åstadkomma något slags konsumentmakt, antar jag. Och det går ju snabbare att skriva något i en blogg än att sitta i långa telefonköer. Plus att man får större spridning om man publicerar åsikterna, än om man skriver ännu ett klagomail som hamnar i papperskorgen hos någon kundtjänst i Kalix.

Se mig gärna som en webbens Plus-Sverker, fast utan soptunnan. Och kanske lite snällare. För självklart tänker jag även dela ut beröm till de som förtjänar det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
konsument konsumenter konsumentkent konsumentblogg konsument-blogg konsument-blog